every step you take pain will push you to the limit!
Hej, tänkte bara skriva in en dikt ja skrev för 2 år sen så den är väl inte så bra men ja gillar innebörden <3
Om livet var en blomma, en rosig liten sak
med stora rosa kronblad och stjälken mitt där bak
då skulle ja klättra från steg till steg, med väskan full av minnen
med glädje och livslek, och kläder fylda med färger det önska jag att det fanns
men mina är svarta som natten och ingen glädje alls
min blomma den är blåsvart och stjälken den är vass,
vass med fullt av taggar och ingen kärlek alls.
Nu önska ja att en blomma så fin och skär som helst,
att den kunde växa brevid min blommas taggia stjälk,
att ja kunde klätra, klätra upp för den,
att leva livet som en flicka, en gla flicka ska och inte bara sitta och stirra hela dan,
men ja är inte den flickan så ja har inget hopp,
hopp är bara ett blott, blott minne om hur mitt liv kunde va,
roser och kärlek det är det ja vill ha.
En dag en liten blomma så fin och skär som helst,
jo den börja växa brevid min blommas taggiga stjälk,
men den kom för sent jag har inget kvar, tänker inte sitta här och stirra hela dan.
Livet är vicktigt glöm inte bort, alla minnen och vänner kommer inom kort,
dom kommer aldrig glöma mej och vem jag var,
men det är för sent jag har inget kvar.
min blomma den vissnar mi själ tiner bort,
det ända som finns kvar är ett minne blott...
Så nu när du läst denna patetiska dikt hoppas jag att det får dej att tänka va du nu kunde misst, jag säger inte att livet, att det är så perferkt! DIKTEN SUGER JAVET! PUSS <3
Om livet var en blomma, en rosig liten sak
med stora rosa kronblad och stjälken mitt där bak
då skulle ja klättra från steg till steg, med väskan full av minnen
med glädje och livslek, och kläder fylda med färger det önska jag att det fanns
men mina är svarta som natten och ingen glädje alls
min blomma den är blåsvart och stjälken den är vass,
vass med fullt av taggar och ingen kärlek alls.
Nu önska ja att en blomma så fin och skär som helst,
att den kunde växa brevid min blommas taggia stjälk,
att ja kunde klätra, klätra upp för den,
att leva livet som en flicka, en gla flicka ska och inte bara sitta och stirra hela dan,
men ja är inte den flickan så ja har inget hopp,
hopp är bara ett blott, blott minne om hur mitt liv kunde va,
roser och kärlek det är det ja vill ha.
En dag en liten blomma så fin och skär som helst,
jo den börja växa brevid min blommas taggiga stjälk,
men den kom för sent jag har inget kvar, tänker inte sitta här och stirra hela dan.
Livet är vicktigt glöm inte bort, alla minnen och vänner kommer inom kort,
dom kommer aldrig glöma mej och vem jag var,
men det är för sent jag har inget kvar.
min blomma den vissnar mi själ tiner bort,
det ända som finns kvar är ett minne blott...
Så nu när du läst denna patetiska dikt hoppas jag att det får dej att tänka va du nu kunde misst, jag säger inte att livet, att det är så perferkt! DIKTEN SUGER JAVET! PUSS <3
Kommentarer
Trackback
