<3

Sa jag att ja hatade dej?

Ja antar att det bara var en lögn..

Det du gjorde mot mej är oförlåtligt, men den glädjen du gav mej och längtan efter att vara i dina armar, den sitter fortfarande kvar. Varje gång jag ser två personer kyssas tänker jag på dej. Dina läppar och känslan av din kropp, tätt emot min är oförglömlig.

Jag kommer aldrig att glömma när det bara var vi två ute, mitt i natten och ingen annan nära. Jag saknar verkligen det.

Jag har aldrig i mitt liv älskat någon så mycket som jag älskat dej.

Du fyllde det tomrum som fanns i mitt hjärta, men du krossade det igen. Hålet blev djupare, större och det vidgas mer och mer för varje gång jag ser dej.

Du fick mej att drunkna i min depression i mina bekymmer. Jag fick anorektiska tankar tack vare dej. Du fick mej känna mej äcklig, ful och otillräcklig. Att du dumpade mej utan att ens säga varför skar mej djupt men jag orkar inte bry mej längre, det finns mer i livet än ett krossat hjärta. Saknaden av dej är outhärdlig men ja tänker inte visa det. Det finns säkert en anledning till varför vi inte borde vara tillsammans och ja tror du gav mej svaret på det. Men du gav mej aldrig en anledning till din handling och jag antar att det är bäst så. Jag vet inte om ja vill veta vad ja gjorde för fel eller när ja gjorde det. Men ja önskar att du kan sluta snurra i min hjärna. Du har säkert glömt bort mej, och känslor? Det finns det väl inte kvar? Du skrev att du saknar mej, Att du vill ha mej tillbaka, men var det också bara en av dina lögner? Ett sätt att få mej att falla, om och om igen. Vad vill du att jag ska göra? Be och böna på mina bara knän för att få dej tillbaka? Om det är så, är jag den första att ställa mej upp! Om jag ändå kunde sjunka till din nivå för att se var det leder mej, skulle jag ändå aldrig kunna sjuka så lågt. Jag är flickan med hjärtat större än oceanen, större än hela universum men du fick det att verka som om ett knappnålshuvud inte ens kunde rymma mitt hjärta, för i din värd är en knappnål stor. Så varför går du inte och letar efter knappnålen jag slängde i din höstacken, om du har tur kanske du finner mitt hjärta längst ner på botten...